Gadus morhua
Östersjötorsken
Ett bestånd i kollaps
Torsken (Gadus morhua) i Östersjön är samma art som den nordatlantiska jätten, men dagens östersjötorskar är små och magra – försvagade av syrebrist, parasiter och födobrist. I Östersjön finns två bestånd: det västra beståndet i Bälthavet och Öresund och det östra beståndet, som leker i det djupa Bornholmsdjupet och på 1980-talet spred sig ända till Finska viken och Bottniska viken. På finska heter den turska.
Östersjön 2026: riktat fritidsfiske efter torsk är förbjudet i ICES-delområden 22–32. I 22–26 ska oavsiktligt fångad torsk omedelbart återutsättas. Endast i 27–32 får torsk som bifångst vid tillåtet fiske efter andra arter behållas när även lokala villkor uppfylls; det tillåter inte riktat torskfiske.
Nu handlar historien om ett sammanbrott. År 2019 hade torskbeståndet i östra Östersjön minskat så drastiskt – till följd av syrefattiga döda zoner i de djupa lekplatserna, parasitangrepp, förändringar i näringsväven och överfiske – att EU stängde det riktade fisket efter det östra beståndet – en stängning som förnyats varje år sedan dess. Den som fortfarande möter torsk i den västra skärgården möter de överlevande från en ekologisk katastrof, och detta måste återspeglas i alla beskrivningar av torsken.
Torsken är en rovfisk som lever nära botten och jagar kräftdjur och fisk. Föda och livsmiljö förändras med storlek och havsområde. För det östra Östersjöbeståndet fokuserar forskningen särskilt på beståndets utveckling och födoförhållanden.
Säsong och aktivitet
Aktivitetsmönster hos torsk i Östersjön i finska vatten - högsta aktivitet under de kalla månaderna när syrerikt vatten når bassängerna, nästan vilande tillstånd under den skiktade sommaren.
KällorNäringsspektrum
Bottendjur och fisk ingår i östersjötorskens föda. Mindre fiskar tar andra bytesstorlekar än stora torskar; tillgänglig föda på botten spelar en viktig roll för deras utveckling.
- Skarpsill
- Strömming
- Bottenlevande kräftdjur
- Havsborstmaskar
Tillväxt i översikt
Längd och vikt under tillväxten.
Källor| Ålder (år) | Längd | Vikt | Storleksjämförelse |
|---|---|---|---|
| 1 | 12 cm | 14 g | |
| 2 | 20 cm | 80 g | |
| 3 | 28 cm | 220 g | |
| 4 | 35 cm | 450 g | |
| 5 | 42 cm | 750 g | |
| 6 | 48 cm | 1.1 kg | |
| 8 | 58 cm | 2.0 kg | |
| 10+ | 68 cm | 3.2 kg |
Habitatkrav
Vattentemperatur
- Typiska förhållanden
- Svalt vatten
- Andra påverkande faktorer
- Värme och syrebrist
Vattentemperaturen påverkar födosök och tillväxt. Sök temperaturzoner som passar arten och årstiden – från grunda stränder till djupare områden.
Syre
- Typiska förhållanden
- Tillräcklig syretillgång
- Andra påverkande faktorer
- Långvarig syrebrist
Strömmar, vind och omblandning för in syre i vattnet. Temperatur och vattenutbyte hjälper dig att hitta lämpliga platser för födosök och skydd.
Struktur
- Typiska förhållanden
- Branta sluttningar i djupa bassänger, hårda bottenkanter
- Andra påverkande faktorer
- Mjuk syrefri lera, öppet vatten
Bottenlevande - vuxna individer håller sig nära steniga rev och bassängkanter. Ungfiskar rör sig i grundare bottenmiljöer.
Botten
- Typiska förhållanden
- Sand, grus, blandad hård botten
- Andra påverkande faktorer
- Syrefri svart lera
För att leka måste äggen ha neutral flytkraft för att kunna hålla sig kvar i det syresatta vattnet på medeldjup – något som blir alltmer sällsynt i takt med att de djupare vattenskikten blir syrefria.
Vattendjup
- Typiska förhållanden
- Djupet varierar lokalt
Djupvalet beror på syre, temperatur och byten; 30–80 meter är ingen överlevnadsgräns.
Vattentyp
- Typiska förhållanden
- Havsvatten; ≥ 11 PSU för lek
- Andra påverkande faktorer
- Salthaltsfattiga vikar
En havsfisk som klarar brackvatten. I Östersjön behöver torskens ägg en salthalt på minst omkring 11 PSU för att utvecklas, så beståndet leker bara i de djupa södra bassängerna; i de salthaltsfattiga Bottniska viken och Finska viken finns lite torsk.
Torskfiske: bara där det är tillåtet
Östersjön 2026: riktat fritidsfiske efter torsk är förbjudet i ICES-delområden 22–32. I 22–26 ska torsk som fångas vid fiske efter andra arter omedelbart återutsättas; endast i 27–32 får oavsiktlig bifångst behållas när övriga villkor är uppfyllda. I svenska Östersjövatten gäller dessutom 38 cm minimimått; den svenska måttregeln är ingen finsk regel.
Metoderna nedan beskriver tillåtna torskvatten, inte ett öppnande av hela västkusten. Gullmarsfjorden, de kartlagda Orustfjordarna och delar av södra Kattegatt har helårsförbud. På andra platser gäller ytterligare regler, normalt bland annat 30 cm minimimått och fredning januari–mars innanför trålgränsen; Brofjorden har egna villkor. Kontrollera HaV:s exakta områdeskarta före pilk-, drift- eller strandfiske.
Vertikalt pilkfiske (pilk)
Höst & vår (västkusten)Tunga pilkar på 200–400 g sänks till botten över steniga bankar och vrak. Långsamt upp och ner. Använd hullingslösa krokar om du tänker släppa tillbaka fisken.
Drivande naturbete
Höst & vår (västkusten)Naturbete (sillstrimla, musslor) driver längs botten. Effektivt men torsken sväljer lätt djupt – använd cirkelkrokar om du tänker släppa tillbaka fisken.
Fiske från strand & pir
Höst (västkusten)Bottentackel eller små pilkar är alternativ bara på öppna platser. Bohuslän och Halland har lokala fredningar; handredskapsfiske efter torsk är förbjudet året runt i Gullmarsfjorden, de kartlagda Orustfjordarna och delar av södra Kattegatt. På andra platser gäller bland annat fredning januari–mars innanför trålgränsen och lokala måttregler. Kontrollera exakt position, inte bara ortnamnet.
Långsam trolling
Höst (västkusten)Långsamt dragna dykande wobblers längs sluttningarna på djupare bankar. Mycket varierande – räkna med nolldagar.
Var man fortfarande kan hitta torsk i Finland
Möten med torsk i finska vatten blir allt ovanligare och är koncentrerade till några få kvarvarande områden i den västra skärgården. De norra delarna av Bottniska viken är i dag i stort sett torskfria.
Yttre Åbo skärgård / Ålands utkant
60.0°N, 21.5°EDen sista kvarvarande fristaden i väst
I de djupare vattnen i den yttre skärgården, vid gränsen mot egentliga Östersjön, finns fortfarande enstaka torskar – det sista området i Finland där man med någon säkerhet stöter på torsk, och även här är fisken fåtalig.
Södra Bottenhavet
61.5°N, 21.4°EMarginal - minskande
Det som en gång var ett fiskrikt område har nu bara enstaka fiskar kvar. Man stöter allt oftare på dem av en slump snarare än att man aktivt letar efter dem.
Hangös och Ekenäs yttre kust
59.8°N, 23.2°ESällsynta möten i Finska viken
Torsken från östra Östersjön spred sig in i Finska viken under det produktiva 1980-talet men är i dag sällsynt där; enstaka fiskar dyker upp längs den djupare yttre kusten.
Bottenvikens södra utkant
63.5°N, 22.6°ENordgräns (i praktiken försvunnen)
Torsk förekommer i princip inte alls i Bottenviken idag – salthalten och syreförhållandena gör att den inte kan leva i denna nordliga del.
Bevarandeinformation
Torskbeståndet i östra Östersjön har varit föremål för ett EU-beslut om förbud mot riktat fiske sedan 2019 på grund av att beståndet kollapsat till följd av syrebrist i djupare vatten, parasitangrepp och överfiske. Betrakta varje fisk som en överlevare från en ekologisk kris; bevarandeperspektivet är inte valfritt.
På finska fastlandet ska fiskare som fyllt 16 också rapportera oavsiktligt fångad och återutsatt havstorsk elektroniskt till Luke varje dag, exempelvis via Omakala. Ange om du fiskade från land, båt, under vatten eller på is. Kontrollera Ålands rapporteringskrav separat (Luke).
