We are currently experiencing technical difficulties

Some Features on FISHERMANS-LODGE may not be available. Please try again later.

Gadus morhua

Torsken i Östersjön

Max. vikt~3 kgModern baltisk dvärgform
Max. längd~75 cmÖstlig bestånd; torsk ~150 cm
Lekningmaj–augustiHögsäsong maj–juni i djupa dalar
StatusEU:s stängningRiktat fiske i östra delen är förbjudet sedan 2019

En aktie i fritt fall

Torsken (Gadus morhua) i Östersjön är inte den välkända nordatlantiska jätten – det är en dvärgform som lever i bräckt vatten, evolutionärt anpassad till Östersjöns låga salthalt (4–10 PSU) och som historiskt sett har delats in i två populationer: den västra beståndet (runt Bornholm och Öresund) och det en gång så omfattande östra beståndet (Finska viken, Bottenviken och centrala Östersjön). I finska vatten kallas den Turska, en fisk som i århundraden utgjort grunden för de baltiska fiskesamhällena och som hamnat på de finska borden som den viktigaste proteinkällan på vintern.

Nu handlar historien om ett sammanbrott. År 2019 hade torskbeståndet i östra Östersjön minskat så drastiskt – till följd av syrefattiga döda zoner i de djupa lekplatserna, parasitangrepp, förändringar i näringsväven och överfiske – att EU införde ett tidsbegränsat förbud mot riktat fiske efter det östra beståndet. Fritidsfisket är kraftigt begränsat. Bifångst måste släppas tillbaka. Finska sportfiskare som idag stöter på torsk i den västra skärgården fångar de överlevande från en ekologisk katastrof, och detta måste återspeglas i alla beskrivningar av torsken.

Där små bestånd fortfarande finns kvar går det att känna igen den baltiska torsken: olivbronsfärgad rygg med mörkare fläckar, vit buk, den framträdande hakan och de tre rygg- och två analfenor som är typiska för torskfamiljen. Den är bottenlevande, kallvattenslevande och syrekrävande – vilket är ironiskt, eftersom just syrebristen i Gotlands- och Bornholmsbassängerna är det som dödar den. Vuxna fiskar äter främst skarpsill och sill; ungfiskar letar efter kräftdjur i botten.

Säsongsdata

Aktivitetsmönster hos torsk i Östersjön i finska vatten — högsta aktivitet under de kalla månaderna när syrerikt vatten når bassängerna, nästan vilande tillstånd under den skiktade sommaren.

LäggningsfönsterStängning av naturskyddsområdeBegränsat tidsfönster för fritidsaktiviteterJanFebMarAprMajJunJulAugSepOktNovDec

Näringsspektrum

Vuxna torskar i Östersjön livnär sig nästan uteslutande på skarpsill och sill, medan ungfiskarna söker föda bland bottenlevande organismer. Födointaget förändras kraftigt beroende på tillgången på bytesfisk – som i sin tur drabbas av samma ekosystemförändringar som påverkar torsken.

Sill35%
Sill30%
Bottenlevande kräftdjur20%
Mångborstmaskar15%

Tillväxt per ålder

Den moderna torsken i östra Östersjön är en dvärgform: den blir könsmogen vid 18–25 cm och överstiger sällan 70 cm, inte ens hos äldre fiskar. Dessa tillväxtvärden speglar det nuvarande uttömda beståndet, inte ICES historiska referensvärde för Atlanten.

Ålder (år)LängdViktRelativ storlek
112 cm18 g
16%
220 cm80 g
27%
328 cm220 g
37%
435 cm450 g
47%
542 cm750 g
56%
648 cm1.1 kg
64%
858 cm2.0 kg
77%
10+68 cm3.2 kg
91%

Habitatkrav

Vattentemperatur

2–8 °C> 14 °C

Kall-stenotermisk. Drar sig tillbaka från det sommarvarma ytvattnet till djupare bassänger där syre är den begränsande faktorn.

Syre

> 4 mg/l< 2 mg/l

Den absolut viktigaste begränsningen. Syrebristen i Östersjöns djupa delar (Gotland, Bornholm) hindrar torsken från att nå sina traditionella lekplatser.

Struktur

Branta sluttningar i djupa bassänger, hårda bottenkanterMjuk syrefri lera, öppet vatten

Bottenlevande — vuxna individer håller sig nära steniga rev och bassängkanter. Ungfiskar rör sig i grundare bottenmiljöer.

Underlag

Sand, grus, blandad hård bottenSyrefri svart lera

För att leka måste äggen ha neutral flytkraft för att kunna hålla sig kvar i det syresatta vattnet på medeldjup – något som blir alltmer sällsynt i takt med att de djupare vattenskikten blir syrefria.

Vattendjup

30–80 mDjupet följer syrelagren

Tvingas in i ett allt snävare intervall av syre- och temperaturvärden; utanför detta intervall kan fisken helt enkelt inte överleva.

Vattentyp

Brackvatten (4–10 PSU)Helt havsvatten, helt sötvatten

Anpassad till den bräckta salthalten i Östersjön. Tål varken tillflöden av sötvatten eller full salthalt från Nordsjön.

Torskfiske i Finland: Ett perspektiv där bevarande sätts i första rummet

Fritidsfisket efter torsk i de finska Östersjövattnen är kraftigt begränsat. Det riktade fisket efter den östra beståndet har varit förbjudet inom EU sedan 2019 på grund av beståndskollaps, och de enda realistiska möjligheterna för fritidsfiske är begränsade till västra skärgården under senhösten och tidig vår, enligt strikta regler om fångst och återutsättning där fiskar fångas. Sportfiskare bör konsultera Eräluvat och ICES rekommendationer innan de riktar in sig på torsk och behandla varje fisk som en överlevare från en ekologisk kris.

Där fiske är tillåtet är traditionella metoder vertikalt jiggfiske (pirk) över djupare steniga bottnar, långsamt trolling med dykande wobblers och isfiske i de mycket begränsade brackvattensområdena där torsken fortfarande vandrar i grunda vatten.

🎣

Vertikal jiggfiske (pirk)

Senhöst – Tidig vår

Tunga pirkbeten sänks ner till botten över steniga rev. Långsam upp-och-ner-rörelse. Catch-and-release rekommenderas starkt.

🪨

Bottenfiske

Begränsade tidsfönster

Naturligt bete (sillstrimlor) som drivs längs botten. Effektivt, men innebär risk för att torsken fastnar djupt i kroken – släpp tillbaka den försiktigt.

❄️

Isfiske (nisch)

Jan–mar (mycket begränsat)

Ett sällsynt tillfälle i den västra skärgården när torsken söker sig till grunda vatten under isen. Strikt policy om att endast släppa tillbaka fångsten.

🚤

Långsam trolling

Senhösten

Långsamt dragna dykkrokar över bassängens sluttningar. Mycket varierande – med dagens bestånd blir det många dagar utan fångst.

Var man fortfarande kan hitta torsk i Finland

Torskbestånden i finska vatten blir alltmer sällsynta och är numera koncentrerade till ett fåtal kvarvarande områden i den västra skärgården. Vattnen i norra Bottenviken är numera i stort sett fria från torsk.

Yttre Åbo skärgård / Ålands utkant

60.0°N, 21.5°E

Den sista kvarvarande fristaden i väst

I de djupare vattnen i den yttre skärgården, vid gränsen till Östersjön, finns det fortfarande enstaka torskar – det sista området i Finland där man med säkerhet kan räkna med att få napp, och även här är fiskbeståndet gles.

Sporadiska möten; en etik som enbart bygger på frigivning

Södra Bottenhavet

61.5°N, 21.4°E

Marginal — minskande

Det som en gång var ett fiskrikt område har nu bara enstaka fiskar kvar. Man stöter allt oftare på dem av en slump snarare än att man aktivt letar efter dem.

Marginal — endast bifångst

Hanko / Tammisaari Yttre kusten

59.8°N, 23.2°E

Sällsynta möten i Finska viken

Beståndet i östra delen av Finska viken var tidigare produktivt, men har nu kollapsat. Man stöter sällan på den längs den djupare yttre kusten.

Mycket sällsynta möten

Bottenvikens södra utkant

63.5°N, 22.6°E

Nordgräns (i praktiken försvunnen)

Torsk förekommer i princip inte alls i Bottenviken idag – salthalten och syreförhållandena gör att den inte kan leva i denna nordliga del.

I praktiken frånvarande
Laddar erbjudanden...

Meddelande om bevarande

Torskbeståndet i östra Östersjön har varit föremål för ett EU-beslut om fiskeförbud sedan 2019 på grund av att beståndet kollapsat till följd av syrebrist i djupare vatten, parasitangrepp och överfiske. Fritidsfisket är kraftigt begränsat – finska sportfiskare måste ta del av gällande bestämmelser i Eräluvat och ICES-rekommendationer innan de fiskar efter torsk, och betrakta varje fisk som en överlevare från en ekologisk kris. Fånga och släpp bör vara den grundläggande etiken; bevarandeperspektivet är inte valfritt.

Tips för fiskeutrustning / Skala ner

Dagens torsk i Östersjön är mindre än den historiska referensstorleken i Atlanten (den moderna dvärgvarianten blir sällan längre än 70 cm), så anpassa utrustningen därefter: använd medeltungt snarare än tungt fiskeutrustning, 200–400 g tunga snurrblinkar istället för de 1 kg tunga djuphavsblinkarna som används i Norge. Använd cirkelkrokar där det är möjligt och treblekrokar utan hulling för att minimera djupkrokning och förbättra överlevnaden vid återutsättning. Poängen är inte att dominera fisken – det finns för få kvar för den inställningen.